Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Uppdragsgivare
- lema miljöteknik
- Agaria, Banverket, Folkpartiet i Västerbotten, Journalistförbundet, Länsstyrelsen i Västerbotten, SKB, Studieförbundet Vuxenskolan , Nutek/Tillväxtverket, Umeå kommun.
Är skatterna för låga?
SvaraRaderaDen nuvarande krisen må på flera sätt vara unik, men man kan alltid lita på att socialdemokraterna, ivrigt flankerade av grönvänstern, kommer med samma förslag till ”lösning”, det vill säga höjda skatter. Om man får tro det senaste budskapet ska det bli mer av värnskatt, höjd fastighetsskatt för ”dyra villor” och återinförd förmögenhetsskatt. Dessa skatteintäkter ska sättas in för att bekämpa krisen, heter det.
Metoden att övertyga väljarna är inte ny. Den går ut på att förespegla dem att det egentligen är någon annan, läs: de rika, som ska betala för det som behöver göras. Vidare hävdas det att skattesänkning har skett med 80 miljarder, något som framförallt har kommit ”de rika” till del. Allt för att folk inte ska upptäcka att de som verkligen råkar i kläm är folk med högst vanliga inkomster.
Det borde vara en prioriterad uppgift för alla som inte är beredda att svara ja på frågan i rubriken att avslöja det som döljer sig bakom den s-märkta retoriken. Och för det krävs egentligen inte särskilt mycket av intellektuell ansträngning, långt mindre än vad som åtminstone borde vara fallet för den som tar sig på uppdraget att sitta i ett stort försäkringsbolags styrelse.
Redan en tämligen ytlig granskning av skatternas volym och hur uttaget ser ut visar att socialdemokraterna helt enkelt ljuger. Den sänkning av inkomstskatten som skett genom jobbskatteavdraget har till den helt dominerande delen kommit låg- och medelinkomsttagare till nytta. Vidare har ändringen av fastighetsskatten inte inneburit någon dramatisk sänkning av det totala skatteuttaget på fastigheter. 2007 låg uttaget på 26,1 miljarder för att förra året stanna på 22,5 miljarder.
Vidare är det lätt att konstatera att även om en del skatter sänkts, kan man inte utan att rodna hävda att svenskarna betalar för litet i skatt. Skattefridagen, den dag på året då svensken har jobbat färdigt åt ”det allmänna” och får börja jobba åt sig själv, inträffade 2006 den 8 augusti. Regeringen Reinfeldts första år vid makten resulterade i en dryg veckas ”skattebefrielse” i och med att skattefridagen då hade skjutits bakåt till den 29 juli. Likväl innebär det att sju månader av årets 12 går åt till att arbeta ihop till skatten innan den enskilde får behålla något för egen del.
Men, invänder väl någon, om nu vanliga svenskar får betala så mycket till den välfärd som är så omhuldad, är det väl än viktigare att de som tjänar mer också betalar mer? Den invändningen kan tyckas nog så vettig vid ett första påseende, men verkligheten är en annan.
För det första betalar höginkomsttagarna redan nu långt mer i inkomstskatt än de någonsin kan tänkas få tillbaka. Marginalskatten ligger på 60 procent i en del kommuner för den som betalar värnskatt, vilket är långt fler än de som man brukar hänvisa till i bonusdebatten. För det andra är skattekvoten, alltså det som den enskilde betalar i skatt om man räknar med alla skatter, tämligen likartad oavsett inkomst. Den som har en årslön på 100 000 kr betalar 62,8 procent i skatt om allt tas med, och den som tjänar det tredubbla får avstå 67,4 procent.
Inemot två tredjedelar av det vi tjänar ihop går alltså till det offentligas skattekistor. Att då i det läget vilja plussa på samtidigt som det ju också brukar heta att vi ska sätta fart på konsumtionen för att få fart på ekonomin, ter sig inte välövervägt, för att nu uttrycka sig milt.
Mats Nilsson